I´m back...

Tänk så det kan bli och vilken pärs det har varit...

Nu är jag äntligen hemma efter några dagar på sjukhus... För att slippa skriva allt då orken är knapp, så drar jag det kort. Felbedömningar gjordes i onsdag på akuten, så vi har faktiskt gjort en anmälan. Men i torsdags (tack vare egna kontakter inom sjukhuset) blev jag inskriven och en magnetröntgen visade ett rejält diskbrock vid sista kotan längst ner i ländrygg mot ben... Och det var jäkligt illa och det handlade om 24 h då det påverkat min nerv så länge och nu var det akutläge då hela höger skinka, ben och fot var bortdomnade samt underliv... Aj aj aja...

Men nu är jag opererad och det ska ha gått bra! Inte fått tillbaka full känsel ännu vilket kan ta upp till en månad, så nu ber jag till gudarna att allt ska gå vägen.

Tänk att bara för att man är stark och inte gnäller i onödan så ska man behöva strida för att få vård...helt galet med denna sjukvård. Om jag har ont då har jag jävligt ont, men bara för att jag inte skrek och för att jag fortfarande var så vig så bedömde dom mig i onsdags att jag hade ett enkelt ryggskott och skulle börja jobba så fort som möjligt... Idi!!!

Vilar mest, går några minuter här inne.... Tänk att man idag står och ska börja träna om på nytt... Bara att gå och kissa är en procedur och att ta på sig ett par strumpor eller att något är på golvet, då är det kört... Och vilken tur att jag hade hunnit bli sambo som hjälper mig med barnen och med handling och allt fix.

Här handlar det väl om tålamod och vila och träning....

Var inte ens lätt att ta ett foto...men denna blomman fick jag av mina gulliga tjejer på jobbet redan förra veckan från Systrarna Grön här i Linköping som är min favoritbutik.

Tack alla ni som hört av Er och som tar Er tid att bry Er om!

Nu ska jag komma tillbaka och bli stark igen, tur att man har så bra grundfysik ändå.

Varma kramar

Malin