Plötsligt händer det...

... Och här står det vårt "Solebo"! (Emaljskylten blev svart med vit text... fanns visst redan på posten att hämta ut...)

Efter middagen idag gick vi upp till tomten för vi visste att huset hade kommit. Helt fantastiskt måste jag säga! Jisses, vilken känsla att se det på riktigt och så fint! Vi stod som fån och gapade, det passar så bra in med skogen på sidan, den gamla stenmuren och gärdsgården och det fina äpple trädet på framsidan. Jag tror att man kan få till känslan när allt blir klart att huset faktiskt stått där bra länge och det är ju drömmen.

Det är förhöjt väggliv vilket ger ett pampigt intryck och med vit puts på det om tre veckor så blir det väl ännu finare... Jag är väldigt nöjd med fönstren och den grå färgen på spröjsen, bättre än jag hade i huvudet faktiskt och det är ju full pott. 

Charmen infinner sig lite när det blir lite vinklar och vrår, toaletten på gaveln är så söt tycker jag, K var mer tveksam till att behöva vinka till eventuella skogsmullar som går förbi när han ja ni fattar... Ja ja... inget direkt att hänga upp sig på tycker jag, Himla har ju fina hissgardiner ;-)

På sidan ser man också fönstren in till matsalen som får en härlig utsikt mot skogen. Köksfönstren är jag jätte nöjd över, de klurade vi på länge men att ha mittensektionen ett snäpp högre gjorde det genast mer intressant...

Tänk att vi äntligen är här...sååå som vi gått och trampat... Även om det dröjer till inflyttning så kan man ändå följa detta och vi kan börja med fixet som att göra ordning stenmuren, stärka upp gärdsgården och planera, drömma och njuta... Och det viktigaste som jag har börjat lära mig, just att bara va... :-)

Annars har jag och min lille son legat i soffan mest hela dagen, feber och magont var hans diagnos, passade mig bra då jag fick lite sällskap och han fick mig att gilla läget just att ligga ner att vila...


Fick också en present levererat till mig idag från min underbara chef, tänk vad det betyder mycket att jobbet hör av sig när man är hemma och sjukskriven. För man blir ju näst intill tokig.... Besök av jobbar kompisar som kommit med luncher och blommogram och nu detta! Tack alla, Ni är bäst och jag saknar Er massor!

Jag förmodar att det kommer fler bilder i morgon, jag är själv väldigt nyfiken på entrédörrarna.

Kram på Er!

Malin